På fädernet tillhörde Franz Berwald en stor musikersläkt av tysk härkomst. Fadern var medlem i hovkapellet, och efter studier för denne och Edouard Du Puy blev Berwald själv hovkapellist. Redan som tioåring framträdde han offentligt som violinist, och hans tidigaste, kända kompositioner daterar sig från åren 1816–17.
Då Berwald 1829 for till Berlin hade han redan en ganska avsevärd produktion bakom sig. Där försökte han först hävda sig som operakomponist men blev för sitt uppehälle i stället hänvisad till det ortopediska institut som han grundade 1835.
När Berwald 1841 flyttade vidare till Wien var han emellertid full av musikaliska projekt. Under den korta vistelsen där (till våren 1842) tillkom flera av hans s k tonmålningar för orkester samt Sinfonie sérieuse och den första versionen av operan Estrella de Soria. Lika produktiva blev de följande åren efter hemkomsten till Sverige; bl a komponerade han två ”operetter”, två symfonier och två stråkkvartetter.
Efter ytterligare en utlandsvistelse var Berwald alltifrån sommaren 1849 i huvudsak verksam i Sverige. Under 1850-talet tjänade han sitt uppehälle bl a som disponent vid Sandö glasbruk, men han stod hela tiden i nära kontakt med musiklivet i Stockholm och fortsatte att komponera, nu med tonvikt på kammarmusik. 1862 uruppfördes Estrella de Soria på Kungl. Teatern i Stockholm. Han andra opera, Drottningen av Golconda, fick sitt uruppförande först 1968, hundra år efter Berwalds död.
Det är först eftervärlden som till fullo insett Berwalds betydelse. Musikförhållandena i Sverige var under hans livstid ännu för små för en personlighet av hans originalitet och format. Sina största framgångar skördade han därför länge på kontinenten, där t ex Franz Liszt visade honom sin uppskattning.
*Gils Olsson Nordberg, Franz och Mathilde Berwald: Brev och Dagboksblad. Stockholm, 1955.
Robert Layton, Berwald. Stockholm, 1956 (svenska); Franz Berwald. London, 1959 (engelska).
*Franz Berwald. Die Dokumente seines Lebens (huvudred.Erling Lomnäs). Kassel etc., 1979. (Innehåller en utförligare litteraturförteckning.)
Ingvar Andersson, Franz Berwald, 1-2. Stockholm, 1970; del 1 i 2. uppl. Stockholm, 1996,
*Jan Lennart Höglund, Franz Berwald, tonsättare, ortoped, glasbruksdisponent. Ett liv – en konst. Stockholm, 1996. (Levereras med CD.)
*Berwald-Studien. Referate des Berwald-Symposions, Stockholm 1996; Berwald Studies. Papers from the Berwald Symposium, Stockholm 1996 (red. Hans Åstrand). Stockholm, 2001.
(Innehåller även en utförlig diskografi.)
Owe Ander, ”Svenska sinfoni-författares karaktäristiska orkester-egendomligheter”. Aspekter på instrumentations-, orkestrerings- och satstekniken i Berwalds, Lindblads och Normans symfonier. Diss. Stockholm, 2000.
Erling Lomnäs, Franz Berwalds Estrella de Soria. Verkhistorik. Källor. Edition av libretto och överblivna nottexter. Diss. Stockholm, 2004.
